Hanif joon

Hanife azizam…

2 rouz az shahadatet tavasote nirohaye mozdore regime jenayatkare Iran

Migozarad ama to lahze be lahze dar zehnam hasti va be man angize midi

Hanif man betazegi daram arzeshe shahadatet ra fahm mikonam. Albate bahaye sangini dadi ama ba shahadatet yek melate bozorgi ra be ham peivand dadi.

Man shahed hastam ke chetor mardom dar inja ba shahadatet tekan khordand va aksat ra be dast gereftand va ba moghavemate meliye mardom hamgam shodand.

Didi Hanif che kare azimi kardi? Hameye gosheye jahan esme to bar labhaye Iraniyane azadikhah faryad mizanad va az khaterate to migoyand

Didi Hanif che hemasei afaridi dadash?

Man 10 ha nafar ra khodam didam ke ba esm bordan az to cheshmaneshun por az ashk shod va kineyeshan be regim 100 barabar shod.

To har an che ke yek ensan mitavanad beshavad shodi va be balatarin gholeye saadat va eftekhar residi.

Emami joon to residi, va deine khodat ra baraye azadiye vatan ada kardi.

Vaghean jaye tabrik darad va jaye hasrat. Ino az tahe del migam.

Asode bekhab dadash.

Be omide azadiye Iran va rouzi ke betavanam dar an donya to ra molaghat bekonam mesle rouzhaye ghadim.

Dadashet

Amir Yaghmai

Rep. Lincoln Diaz-Balart Denounces the attack on Camp Ashraf on House Floor

Hanif, Siyavosh and Amir

Hanif=Ché

Hanif your name have been written in the history as one of the greatest freedomfighters of Iran.

you have achieved something that I have not.I am proud of you brother and I am glad that you found peace.

hope to visit you soon in the other place

your brother

Amir Yaghmai

شعری برای حنیف امامی

گل سرخ در پایان زمستان

پیش از بهار حنیف
در آخرین روزهای زمستان
لاله هائی از زیر برف و یخ سر بیرون می آورند
و صدا می زنند
آهای بهار دارد می آید
یخها و تاریکی ها هجوم می آورند
و نخستین لاله ها را پر پر می کنند
ولی در پی این لاله ها
دریای لاله ها از زیر برفها بیرون می ایند
یخها آب میشوند
و بهار میرسد
با خون گرم لاله های شهید
حنیف!
تو ان لاله پایان زمستان بودی
لاله ای جوان و آتشین
که در پایان زمستان فریاد زدی
بهار دارد می اید
بهار دارد می آید
سربازان سیاهدل زمستان
ترا کشتند
ولی از بدن یخزده ات هزار لاله روئید
لاله های سرخی که در ایران در خیابانها
پیام ترا فریاد می زنند
زمستان دارد میرود
لاله ها همه جا می رویند
یخها همه جا آب میشوند
مردم به سوی ازادی میروند
به سوی خورشید
به سوی دانائی
و تو همیشه در جلوی آنها هستی
زنده و بیدار
چون نداو ترانه و سهراب
چون سیاوش که پس از تو شهید شد
و چون میلیونها جوانی که برخاسته اند
بخاطر آزادی و زندگی
و تو زنده هستی حنیف
در آزادی و زندگی
30/7/2009

مرکز 19 سال 1999 قبل از ارسال بچه ها به قرارگاهای مرزی

آمدسازی برای تظاهرات همبستگی جهانی با مردم ایران, استکهلم شنبه ۲۵ ژوئیه

آدمها

آدمها ميروند و می آيند. با هدف... بی هدف...
سرگردان و حيران¡ از این سو به ان سو... با چشمهای جستجوگر... انگاری به دنبال گمشده ای ميگردند گمشده ای که خود نميتواند آن را تشبيه بکنند.

بعضی ها دست معشوقه خود را حین عبور ميفشارند... عده ای بخاطز عشق و ديگران از ترس از دست دادن آن عشق...و بعضی ها هم بدنبال دستی ميگردند که ان را بفشارند
امير يغما يی
حين نگاه کردن به عابرين مرکز شهر استکهلم در محل تحصن

Hunger strike in Stockholm!

Together with people in New York, Berlin, Paris and other cities, we are starting a hungerstrike to support the protesters in Iran.
At the beginning there were twenty people participating and the number is increasing.
We are located in Sergel street in Stockholm.

شروع دوباره اعتصاب غذا در مرکز شهر استکهلم از امروز صبح 22 جولای در همایت از جنبش مردمی ایران و همایت از متحصنین در نیویورک، برلین، پاریس و دیگر کشورها آغاز گردیده. قابل ذکر است که تعداد متحصنین در شروع بیست نفر و همچنان در حال افزایش است. رسانه شمایید

Min väg

Jag går runt och frågar folk om deras liv…
Jag går runt och frågar de ”ovanliga” människorna om deras liv…
Vad de känner vad de tänker och vad deras livsåskådning är…
För att med denna grund kunna välja min väg..igen..även om jag inte exakt vet hur den går…
Jag har gått runt och pratat med folk, de mest drabbade, utstöta, ovanliga, de som folk kanske inte ens bryr sig om att fråga någonting om, för det kanske får de att känna skuldkänslor för att de utnyttjar de, eller för att det får de att tänka på saker som inte är själviskt vilket i detta samhälle nästan är en självklarhet för varje individ.
Jag har frågat prostituerade från Paris till Thailand om hur de känner sig, varför de gör det de gör, och vad de önskar sig mest här i livet, det har fått min själ att flamma upp.
Anledningen till att jag frågar? i grund ligger nog mitt eget beslut som jag vill förstärka.
Men innan jag gör det måste jag vara säker på livets alla sidor, olika människors syn på livet, och om mitt beslut verkligen är värt att ta.
Första gången jag tog mitt beslut hade jag aldrig forskat om detta. Jag var för ung och oerfaren, det enda jag gjorde var att ”anta” att det som jag tänkte var rätt om livet och människors syn på den.
Men nu kan jag själv få bevis för om det är värt att vara som de, nu får jag veta om de verkligen känner sig inlåsta i en ond cirkel där de inte kan hitta ut. Eller om det verkligen finns de som är nöjda och njuter av detta ”liv” och har en livsåskådning som tillfredställer de frågor som de har om ” livets mening”. Men än så länge har jag inte fått något bevis för detta.
Jag saknar dig…
Jag saknar månen, och den fulla stjärnhimlen som gud brukade dra över mitt huvud som ett lakan av glimmer, så fullt av stjärnor så att jag blev bländad när jag lyfte huvudet mot skyn…
Jag saknar dig, ditt kalla järn i vintermörkret mot mina frusna spruckna händer som hade slitits ut av all bensin och olja som jag har hanterats med, för att hålla dig ren.
Sist då jag såg dig var då jag tillsammans med andra ombads att lämna dig i den lastbil där jag la dig på alla andra motstycken som låg på högar, en hög av järn som hade förlorat sina ägare och som skrek av ångest medan soldaten i kamouflage tittade på.
Jag vet att jag inte alltid har varit god mot dig, ibland låtit damm sitta på dig och t.o.m. sett dig rosta, du kanske inte saknar mig för det, men du ska veta att jag tänker på dig jag undrar om du fortfarande ligger i samma mörka rum eller om du har fått en annan ägare som har fått ett jobb som soldat av ”befrielsearmén” med de 50 stjärnorna på sin flagga.

Jag saknar den varma brasan som gav min själ nytt liv när den värmde mig i mitten av natten medan jag hörde hundarna yla i öknen längre bort.
Mina ögon som jag knappt kunde hålla öppen, och då min största önskan var en riktig sömn efter flera år av arbete och sömnbrist.
Jag saknar de hundar jag brukade mata med kex som jag hade fått för min vaktpost, hur ni verkligen uppskattade det och hur ni blev ”mina bästa vänner”, för ni var vilda hundar, ni vet nog inte ens att folk brukar ta hand om er i en annan del av världen och att få mat av bästa kvalité är en daglig självklarhet för dem.

Jag går runt och frågar folk…inte för att vilja skriva ett artikel, en poesi, eller av nyfikenhet
Jag frågar folk för att ta reda på sanningen om denna värld och kunna ”välja vägen”
”min väg”

نه ! «ندا» نمرده است

نه! هزار بارنه!
صد هزار بار نه!
ندا نمرده است
گرچه چنگ و ریش شیخک پلید، این یزید پست و پیر
این شریر روزگارما بخون او خضاب شد
گرچه در میان ابرهای سرخفام و سربگون مرگ
ناگهان نهان،تکه ای ز آفتاب شد
آتشی که در رگان پاک او زبانه میکشید
کی فسرده است! کی فسرده است
نه! هزار بار نه! ندا نمرده است
جویبار خون پاک او
در میان موجهای خشم ملت بزرگ ما
گرم و داغ و آتشین و خشمگین چو رود میشود
نام او چو آخرین کلامش از دهان خونچکان و قلب خونفشان او
بر لبان و درترنم و خروش قلبها
در تمام شهرها،در تمام کوچه ها در تمام پشت بامها
در خروش از پی خروش در قیام ملت از پی قیام
رعد میشود،آذرخش می شود ، سرود می شود
آتشی که از رگان او بخاک ریخت
عاقبت میان دستهای مردمان
رو به سوی کاخهای ظلم شیخکان
شعله زارهای سرب داغ پر زدود میشود
نه! هزار بارنه!
صد هزار بار نه!
ندا نمرده است
رود میشود ندا سرود میشود ندا
شعله زارهای خشم پرزدود می شود ندا
عاقبت پس از رهی که دیر و دور نیست
انقلاب و آفتاب می شود ندا
بیست و سوم زوئن دو هزار و نه

اسماعیل وفا یغمائی