Kamratkärlek

Kamratkärlek, den enda riktiga och osjälviska kärleken som med hjälp av den bevingade eros kan bidra till solidaritet, medkänsla, samhörighet och genuin kärlek i partnerskap.

Under människans utvecklingshistoria har kärlek i ordets bemärkelse förändrats från att ha varit att ha varit en biologisk instinkt för fortplantning till en invecklat blandning av komplicerade känslor till olika individer, barn och t.o.m. ting som strider mot varandra och drar människan i olika riktningar och resulterar i lidande, förvirring och förslösande av de krafter som kan komma tillgodo på ett bättre sätt.

Jag tycker att man inte ska bekämpa denna mångfald av kärlek som jag kallar för den bevingade eros, utan vi ska istället ta vara på dess olika former och binda dessa olika band till olika själ och hjärtan och utöka kärleken från att ha varit något exkluderande och egoistisk som leder till isolering och individuellt och djurisk överlevnad till en redskap för samhällelig gemenskap, solidaritetsanda, kamratskap och enhet.

Den exkluderande kärleken ger upphov till en äganderätts känsla som leder till förtrycket av kvinnan detta i sin tur utarmar själen och förhindrar utvecklingen och styrkan hos de själsliga kontakterna och förmågan till medkänsla. Den baseras också på ekonomisk ojämlikhet och kvinnans beroendeställning iför mannen.

Den personliga och odelade kärleken till en enda person ger upphov till att den bevingade eros som har kapacitet att dela med sig sin mångskiftande kärlek till omgivningen för ett gemensamt ideal och solidaritet - blir utanför den personliga atmosfären – en vingklippt eros som endast uttrycker sin kärlek genom den sexuella driften i form av prostitution och otrohet.

Erkännandet av kvinnans rättigheter och självständighet i kamratkärleken istället för att benämning av äganderätten ger henne den frihet hon behöver i en relation och frivilligt och ömsesidig partnerskap istället för rädsla, förtryck och isolering.

Eftersom den odelade kärleken baseras på äganderätten till den andra parten utarmas själen och kärleken tynar bort med tiden, men inom kamratkärleken har parterna mycket större plan av gemenskap p.g.a. det gemensamma målet, därför kanaliseras deras kärlek genom deras samhörighet och de erkänner varandras rättigheter, har förmåga till förståelse uppskattning och viktigast av allt jämlikhet mellan varandra.

Viktigast av allt är dock det ekonomiska oberoendet mellan parterna som befriar inte bara kvinnan från mannen utan också mannens historiska indoktrinering att genom ekonomisk försörjning av kvinna känna att hennes blotta existens står i tacksamhetsskuld till honom.

Man kan då kritisera denna form av allsidig kärlek till hela gemenskapen att försvaga den personliga kärleken mellan parterna, visst den kommer oundvikligen att försvaga den personliga kärleken i dagens benämning, men med ovanstående argument tror jag att man kommer till insikt med att det kan vara värt att ibland offra saker för att vinna andra med mycket större mänskligt värde och jämlikhet.

Den äkta kärleken finner vi i kamratkärleken en kärlek med mångskiftande sidor som man i det kapitalistiska samhället som bygger på konkurrensen och egoismen inte ens kan tänka sig.

I slutet av detta tal vill jag citera ett tal från Ché, den revolutionära ikonen som skildrar denna kärlek i dess okända bemärkelse när han säger ” med risk att verka löjlig låt mig säga att en sann revolutionär är ledd av en stor känsla av kärlek, det är omöjligt att tänka sig en genuin revolutionär som saknar denna egenskap”

Amir 11/02/2006