جمعه، خرداد ۲۹، ۱۳۸۸
پنجشنبه، خرداد ۲۸، ۱۳۸۸
یکشنبه، خرداد ۲۴، ۱۳۸۸
شنبه، خرداد ۲۳، ۱۳۸۸
Protester i Iran
Jag hoppas definitivt att detta blir den väntade gnistan för att tända lågan för en revolution i Iran. En revolution som kommer att störta 30 års frihetskränkning och förtryck mot det Iranska folket.
Alla kandidater som kommer igenom väktarrådet är korrumperade och tillhör Ali Khamenei (den högsta ledarens) efterföljare därmed kommer de inte att kunna förändra situationen i Iran på grund av dess komplexa styrelseskick med den högste ledaren som mäktigaste beslutsfattaren i alla frågor.
I Iran med mer än 3000 års historia bakom sig där mer än 70 % av befolkningen är unga under 30år kommer de inte att acceptera mer lögn förtryck och frihetskränkning.
Folket i Iran är i motsatts till många andra islamiska länder patrioter och politisk medvetna som dyrkar sitt land och låter inte den islamiska religionen tvingas på de med våld och orättvisor.
De har för långt historia av frihet bakom sig bland annat i kung Cyrus (
Res er upp och vitalisera den forna fria Iran och störta dess bedragare till Iran och det Iranska folket!
سه‌شنبه، اردیبهشت ۲۲، ۱۳۸۸
ستاره امشب
کسي نديده
مگر ستاره کجا رميده
مه آرميده
رنگش پريده
ابر سياه رو به سر کشيده
چشماي ابر سيه پر آبه
مي‌خواد بباره
دلش خرابه
کو يک ستاره در آسمونم
بختم سياهه خودم مي‌دونم
بنال اي ني بنال امشب
به آواي جدایي
بگو با يار بي‌مهرم
که دور از ما چرایي
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده
به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
بنال اي ني بنال امشب به آواي جدایي
بگو با يار بي‌مهرم که دور از ما چرایي
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده
به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
کسي نديده
مگر ستاره کجا رميده
مه آرميده
رنگش پريده
ابر سياه رو به سر کشيده
چشماي ابر سيه پر آبه
مي‌خواد بباره
دلش خرابه
کو يک ستاره در آسمونم
بختم سياهه خودم مي‌دونم
بنال اي ني بنال امشب
به آواي جدایي
بگو با يار بي‌مهرم
که دور از ما چرایي
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده
به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
بنال اي ني بنال امشب به آواي جدایي
بگو با يار بي‌مهرم که دور از ما چرایي
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده
به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
رويم اي دل به دنيایي که رنگ غم نديده به دنيایي که رنگ حسرت و ماتم نديده
شنبه، اردیبهشت ۱۹، ۱۳۸۸
شنبه، فروردین ۰۸، ۱۳۸۸
Tankar i natten
Den 29 mars 2009 kl: 01:05
Jag har en underlig känsla…
En känsla som ger mig djup tillfredställelse…
Det känns som om den mystiska och orealistiska världen med all dess ambivalens håller på och får ordning.
Jag måste säga att det är svårt för mig och beskriva min känsla
Men jag gör ett försök.
När jag var ung, 10, 15, 18… då kändes världen som en fantasi, som en dröm med alla dessa actionhjältar, äventyr, fantasier som fanns runt omkring mig och fyllde min atmosfär.
Det var som om jag inte var ensam om att ha denna känsla utan alla som ”spelade sina roller” i den dåvarande världen kände samma sak.
En mycket ytlig uppfattning om världen som baserades på känslor.
Men nu har allt börjat ändras…
Allting börja bli mer realistisk, man kommer ur denna odödliga filmvärld och konfronteras med verkligheten
Och det verkar som om jag inte är den enda som har denna känsla
Alla de som fanns i min omgivning då och nu har börjar inse realiteten oavsett om de var barn, vuxna eller gamla då denna värld uppfattades som banalt.
Det är just det som är det intressanta med det hela, oavsett ålder så verkade det som om alla levde i denna orealistiska värld medan de nu börjar få insikt om den mörkare och seriösare verkligheten.
De försöker nå ett högre mål, de har blivit trötta på detta triviala liv.
Jag såg på dokumentären ” ett annat sätt och leva” i SVT för ett tag sen.
Det handlade om denna kvinna som var både tandläkare, läkare och specialist. Hon hade en stor villa, en fin motorcykel och så mycket pengar hon kunde önska sig. Men hon var ändå inte nöjd och tyckte att det enda hon inte gjorde var att leva. Så hon gav sig iväg till denna ö utanför Indonesien för att leva med en stambefolkning under en kortare period och komma bort från detta falska liv.
Hela tanken är att det fanns en tid då vi var nöjda med detta liv som vi hade åstadkommit och ju mer rikedomar vi skaffade oss ju mer sjönk vi in i den och blundade för resten av världen.
Nu vill vi inte blunda längre .
Ett annat exempel är filmen JCVD där Van Damme i denna märkliga film innan slutet plötsligt kopplar bort sig från filmen och börjar prata med tittarna på den mest personligaste planet. Han pratar om hur han haft rikedomar, rest världen runt och bott på så många Hotel och ändå velat ha mer.
Och han anklagade sig själv för att vara odugligare än andra och inte åstadkommit någonting i hela sitt liv.
Vad är det som får folk och öppna ögonen i dessa tider och glömma sina karaktärsroller som de blev tillfogade utan att vare sig tänka eller klaga på de innan?
Är det för att han har blivit så pass gammal att han börjat tänka på livets mening eller ligger det någonting i själva tidsepoken som vi just nu befinner oss i som ger oss detta behov att sluta lura oss själva och ta och titta in i verkligheten?
Jag har inget svar på denna fråga men visst är det någonting som har förändrats. Om det är finanskrisen som har fått vissa att känna det beska livet kanske? Är det för att vi sett de förödande konsekvenserna av krigen i Afghanistan och Irak som var som ett äventyr innan den blev till en blodig och långvarig realitet som än idag skördar liv varje dag? Är det för att världen har fattat hur barnsligt det är att vilja bevisa sin nations virilitet och maskulinitet genom att attackera andra länder?
Oavsett vad som har fått oss och se lite av den mörka verkligheten så är jag glad.
Ingen ska behöva blunda för sista gången i en dröm. Alla ska kunna vara klarvakna innan de lämnar denna värld.
Och jag är glad att vi har fått upp ögonen mer
دوشنبه، اسفند ۰۵، ۱۳۸۷
Notes
Delam tang ast refig...
chand mahi hast ke rafti bikhabar
adam reighaye ziyadi nadare to in donya, ya shayad behtare begam ye refighe vaghei bish nadare to in donya
to hamun refige man hasti, gahgahi dar miyoune sohbatamon hamishe tekrar mikonim ke ma betore mojezeasai hich vaght na tanha ba ham dava nakardim balke aslan davaye lafsi ham nadashtim.
az ebtedaye tavalodemun dar Paris ta hamin emroz
dust daram ta zamani ke vojode khareji darim dar in donya be hamin reval bashad.
hal khalvate nabodaneto hess mikonam
montazeretam
جمعه، بهمن ۲۵، ۱۳۸۷
Kamratkärlek
Kamratkärlek, den enda riktiga och osjälviska kärleken som med hjälp av den bevingade eros kan bidra till solidaritet, medkänsla, samhörighet och genuin kärlek i partnerskap.
Under människans utvecklingshistoria har kärlek i ordets bemärkelse förändrats från att ha varit att ha varit en biologisk instinkt för fortplantning till en invecklat blandning av komplicerade känslor till olika individer, barn och t.o.m. ting som strider mot varandra och drar människan i olika riktningar och resulterar i lidande, förvirring och förslösande av de krafter som kan komma tillgodo på ett bättre sätt.
Jag tycker att man inte ska bekämpa denna mångfald av kärlek som jag kallar för den bevingade eros, utan vi ska istället ta vara på dess olika former och binda dessa olika band till olika själ och hjärtan och utöka kärleken från att ha varit något exkluderande och egoistisk som leder till isolering och individuellt och djurisk överlevnad till en redskap för samhällelig gemenskap, solidaritetsanda, kamratskap och enhet.
Den exkluderande kärleken ger upphov till en äganderätts känsla som leder till förtrycket av kvinnan detta i sin tur utarmar själen och förhindrar utvecklingen och styrkan hos de själsliga kontakterna och förmågan till medkänsla. Den baseras också på ekonomisk ojämlikhet och kvinnans beroendeställning iför mannen.
Den personliga och odelade kärleken till en enda person ger upphov till att den bevingade eros som har kapacitet att dela med sig sin mångskiftande kärlek till omgivningen för ett gemensamt ideal och solidaritet - blir utanför den personliga atmosfären – en vingklippt eros som endast uttrycker sin kärlek genom den sexuella driften i form av prostitution och otrohet.
Erkännandet av kvinnans rättigheter och självständighet i kamratkärleken istället för att benämning av äganderätten ger henne den frihet hon behöver i en relation och frivilligt och ömsesidig partnerskap istället för rädsla, förtryck och isolering.
Eftersom den odelade kärleken baseras på äganderätten till den andra parten utarmas själen och kärleken tynar bort med tiden, men inom kamratkärleken har parterna mycket större plan av gemenskap p.g.a. det gemensamma målet, därför kanaliseras deras kärlek genom deras samhörighet och de erkänner varandras rättigheter, har förmåga till förståelse uppskattning och viktigast av allt jämlikhet mellan varandra.
Viktigast av allt är dock det ekonomiska oberoendet mellan parterna som befriar inte bara kvinnan från mannen utan också mannens historiska indoktrinering att genom ekonomisk försörjning av kvinna känna att hennes blotta existens står i tacksamhetsskuld till honom.
Man kan då kritisera denna form av allsidig kärlek till hela gemenskapen att försvaga den personliga kärleken mellan parterna, visst den kommer oundvikligen att försvaga den personliga kärleken i dagens benämning, men med ovanstående argument tror jag att man kommer till insikt med att det kan vara värt att ibland offra saker för att vinna andra med mycket större mänskligt värde och jämlikhet.
Den äkta kärleken finner vi i kamratkärleken en kärlek med mångskiftande sidor som man i det kapitalistiska samhället som bygger på konkurrensen och egoismen inte ens kan tänka sig.
I slutet av detta tal vill jag citera ett tal från Ché, den revolutionära ikonen som skildrar denna kärlek i dess okända bemärkelse när han säger ” med risk att verka löjlig låt mig säga att en sann revolutionär är ledd av en stor känsla av kärlek, det är omöjligt att tänka sig en genuin revolutionär som saknar denna egenskap”
Amir 11/02/2006
چهارشنبه، بهمن ۰۹، ۱۳۸۷
today I read a line from John Stuart Mill in my course in Gender science, the founder of the Liberalism ideology in defence of the women’s rights, which really inspired me.
it goes like this:
"I don’t want to state that every wife normally isn’t treated better than salves, but no slave is as enslaved or unfree in such extent as a wife is"
جمعه، دی ۲۷، ۱۳۸۷
پنجشنبه، دی ۲۶، ۱۳۸۷
50th anniversary of the Cuban revolution 15/01/2009
"Each spilt drop of blood, in any country under whose flag one has not been born, is an experience passed on to those who survive, to be added later to the liberation struggle of his own country. And each nation liberated is a phase won in the battle for the liberation of one's own country". - Ernesto Che Guevara
The Cuban ambassador Ernesto Meléndez Bachs
Meeting with the Swedish communist party celebrating the 50th anniversary of the Cuban revolution and solidarity with the cuban people and condemnation of the US trade embargo against the cuban people
دوشنبه، دی ۱۶، ۱۳۸۷
پنجشنبه، آذر ۲۸، ۱۳۸۷
The Ego
I am nobody…you are nobody we are egos, we are books, we are poetry we are the models of our models.
We are like a molecule of different atoms put together always reacting with other substances and changing structure…
We are like a sequence of DNA always cutting our genetic partitions and restoring our sequences with new ones…
We are the feeling of satisfaction when we reach out and help a poor, we are the pride of someone that have achieved something, and for achieving that satisfaction once again or to gain that pride for ourselves we take those parts of our models and restore them into our egos
I build up my ego piece by piece…I smash my ego into millions of pieces; I build it up again…
Is this the right one? Maybe I am too narrow minded… maybe I should wait with this part…
I am a sequence of a night loving man who likes to walk in the quiet streets looking at the full moon; I am a sequence of searching for knowledge about the world, the mankind, and the things that are happening behind the curtains
I am a sequence of a cowboy with his boots and hat sleeping next to the fire in the cold while playing on my harmonica and listening to the howling of the wolves
I am a sequence of a selfishness that fantasize about betraying my best friend by hitting on his girlfriend…
But don’t judge me for who I am because I am nobody, I am just an ego, and I am changeable
Amir 05/01/2009
دوشنبه، آذر ۲۵، ۱۳۸۷
* Exploitation: Marx refers to the exploitation of an entire segment or class of society by another. He sees it as being an inherent feature and key element of capitalism and free markets. Marx emphasises that exploitation takes place in capitalist production, not in circulation. He distinguishes between labour (the activity) and labour-power - a person's ability to labor. The worker's labour-power is, under capitalism, a commodity, which can be bought and sold. When the capitalist hires the worker, the capitalist pays not for a certain labor but rather for the worker's labor-power, because anything the worker produces during the time under contract belongs to the employer. Marx argued that the wage - the price of the labor-power - should reflect the price of the commodity produced when sold on the market. However, the price of the commodity produced, and the price of commodified labor, is determined by two different markets (e.g. the market for sweaters and the market for labor). Since Marx believed that capitalists will always invest in mechanization, capitalists will always depend on unskilled labor. Moreover, Marx felt that the supply of unskilled labor will almost always far exceed the demand for unskilled labor, thus leaving the price of labor low. Observing the conditions of industrial workers at the time he wrote, Marx concluded that capitalists will pay workers only what workers need to survive and reproduce. Marx is at pains to emphasize that capitalism does not cheat the worker. The capitalist pays the worker for the commodity labour-power at its market price. The capitalist's profit comes from the fact that the worker will labour for more hours than are needed to produce the commodities used to reproduce the worker. Marx calls this 'surplus labour' and, when embodied in a commodity 'surplus-value'. This surplus value is what becomes the capitalist's profit.
* Alienation: Marx refers to the alienation of people from aspects of their "human nature" ("Gattungswesen", usually translated as 'species-essence' or 'species-being'). He believes that alienation is a systematic result of capitalism. Under capitalism, the fruits of production belong to the employers, who expropriate the surplus created by others and in so doing generate alienated labour.[5] Alienation describes objective features of a person's situation in capitalism - it isn't necessary for them to believe or feel that they are alienated.
* Base and superstructure: Marx and Engels use the “base-structure” metaphor to explain the idea that the totality of relations among people with regard to “the social production of their existence” forms the economic basis, on which arises a superstructure of political and legal institutions. To the base corresponds the social consciousness which includes religious, philosophical, and other main ideas. The base conditions both the superstructure and the social consciousness. A conflict between the development of material productive forces and the relations of production causes social revolutions, and the resulting change in the economic basis will sooner or later lead to the transformation of the superstructure.[6] For Marx, though, this relationship is not a one way process - it is reflexive; the base determines the superstructure in the first instance and remains the foundation of a form of social organization which then can act again upon both parts of the base-structure metaphor.[citation needed] The relationship between superstructure and base is considered to be a dialectical one, not a distinction between actual entities "in the world".[citation needed]
* Class consciousness: Class consciousness refers to the awareness, both of itself and of the social world around it, that a social class possess, and its capacity to act in its own rational interests based on this awareness. Thus class consciousness must be attained before the class may mount a successful revolution. Other methods of revolutionary action have been developed however, such as vanguardism.
* Ideology: Without offering a general definition for ideology[7], Marx on several instances has used the term to designate the production of images of social reality. According to Engels, “ideology is a process accomplished by the so-called thinker consciously, it is true, but with a false consciousness. The real motive forces impelling him remain unknown to him; otherwise it simply would not be an ideological process. Hence he imagines false or seeming motive forces”.[8] Because the ruling class controls the society's means of production, the superstructure of society, as well as its ruling ideas, will be determined according to what is in the ruling class's best interests. As Marx said famously in The German Ideology, “the ideas of the ruling class are in every epoch the ruling ideas, i.e. the class which is the ruling material force of society, is at the same time its ruling intellectual force”.[9] Therefore the ideology of a society is of enormous importance since it confuses the alienated groups and can create false consciousness such as commodity fetishism (perceiving labor as capital ~ a degradation of human life).[citation needed]
* Historical materialism: Historical materialism was first articulated by Marx, although he himself never used the term. It looks for the causes of developments and changes in human societies in the way in which humans collectively make the means to live, thus giving an emphasis, through economic analysis, to everything that co-exists with the economic base of society (e.g. social classes, political structures, ideologies).
* Political economy: The term "political economy" originally meant the study of the conditions under which production was organized in the nation-states of the new-born capitalist system. Political economy, then, studies the mechanism of human activity in organizing material, and the mechanism of distributing the surplus or deficit that is the result of that activity. Political economy studies the means of production, specifically capital, and how this manifests itself in economic activity.
شنبه، آذر ۱۶، ۱۳۸۷
Thoughts...
Last week I got in touch with two youths standing in my school beside a table and they had Karl Marx picture hanging down from the desk, first I thought they were a communist group that I had meet a few weeks ago and I came forward to talk with them and then I realized that they are “anti-communist” and under Marx´s picture it said “ Marx is dead”. Anyways I came in contact with them and started to talk about politics.
They represented a youth branch of a party from the “folkpartiet” a kind of right party allied with the ruling right government.
We talked about the bad and good thing they had and they also asked me why I was a member of the left party when I disagree with a lot of their goals. That is a good question but I choose the left party more because it was left and I haven’t got the time to go to any of the meetings yet.
They were all sceptical to the lefts and said that they wanted to unite the whole Europe and open the borders and other things.
But they also called Ché for “a terrorist” who wanted to force communist to the other counties and they got a huge critic for it because the certainly didn’t have much knowledge about him.
We also got into disscussion about Cuba and North Korea, well as I always say, I don’t agree completely with their politics only because they are socialist governments, like the one that they isolate themselves so much or don’t aloud free press.
But we have to keep in mind that a lot is also propaganda, I have for example seen documentaries about North Korea that they call it “ the ghost country” with no cars on the roads and no food. Well you have to understand that no country either Christian, Muslim or Communist like to have lack of food or vehicles.
North Korea was depending on the Soviet Union before its collapse and after that they hade a urge for food and components for their machinery which came from the Soviet.
They probably denied reaching out for America, and now they only get urgent food aid from the UNHCR and other sources. So remember that the empty roads doesn’t depend on the communist itself. It is because they are so conservative about their integrity, which can also lead to problems. We have for example China which is still a “communist” country with the communist logo on its flag, but it have gone thru huge reforms and we can se that it is the largest industrial country in the world now with the ruling communist party.
By having said that I just want to reflect my opinion that the ideology is not bad, it is on the contrary the best because it have erased the religion which is truly “the opium for the people” and a device of oppression for all the leaders.
But by that I don’t want to deny that socialism cannot be abused by leaders, yes it can and we have had those kind of leaders in history also. But when it comes to the pure ideology it is still the finest and hardest to misuse because the “god figure” doesn’t exist and nobody can declare himself as his representative of god or even the god himself and by doing so become immune to critics. In socialism the leader is a person like you and me and he can be wrong and replaced by another one.
اشتراک در:
پست‌ها (Atom)
بهاران
بهار و نوروز در راهست. مبارک باد
